So much out the way

Ny dag. Jag är vid gott mod minsann. Det är konstigt. Jag känner mig inte orolig eller jobbig. Tyvärr innebär det också att jag får för mig att nån jävla skit säkert dyker upp. Men det där skrocket får jag lägga på hyllan – det är ju fest för fan. Vi ska handla ingredienser till pezza till banden. Systemet. Rigga ljudet. Ja det här blir bra. Skulle vilja dokumentera hela kvällen men med en sketen mobilkamera som i fotoläge har regnbågens alla färger bådar inte för succé. Så länge får vi nöja oss med Niko som kör Lurs saker till repan.

Fattar inte varför något så kul som att leta upp ny musik alltid kommer i slutet av allt att göra. När det vankas fest och jag sagt jag ska spela skivor tänker jag att jag ska vara väl förberedd. Men nio av tio gånger sätter jag mig panikartat nån timme innan vi ska ses. Jag vill ge något speical. Finns det inget bättre än att bli överrumplad av musik du inte hört men som sliter mattan under fötterna?!?

Nä lite Estelle till, sen kör vi igång.