Oroande notering

Mina sovrutiner är sprängda i bitar och det ser inte bättre ut än att allt är på väg att gå åt helvete. På de tider som inte är markerade med blått har jag varit vaken. Det går inte att sova. I natt låg jag i sängen mellan två & sex. Inget hände. Jag försökte med allt. Andningsövningar, spänna/släppa muskler, lyssna på ingenting, sätta på tv:n, stänga av den. Alla tankar tänkta samtidigt, men inga tankar tänkta.

​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​

Allt oroar mig. Jag har inga pengar – inkasso har skickat mig vidare till kronofogden, inget CSN, inget extrajobb. Jag skäms ihjäl. Många missade lektioner. Fem skolinlämningar som inte är inlämnade än. Ingen mer terapi för att jag missat för många gånger. Oduschad och nästan inga rena kläder. Jag är ett vrak som skäms ihjäl. Jag känner mig som en gathund på en rik hundtävling, fullt medveten om att jag är lika bra som alla andra byrackor men okapabel att brösta upp mig.

Att inte kunna lita på sig själv. På ett kallsinnigt vis sätta sig i de här situationerna. Jag lyssnar inte på verkligheten utan ser in i den tomma, grova handen.

Men längtan till att klara av detta ytterligare en gång och sträva mot att vara mer tillfreds med mig själv är ändå så stark att jag några timmar varje dag biter samman för att klara av det här skitlivet som just nu är.