Home


Third gen

Originally uploaded by thunderthigh

Igår skrev jag att jag skulle lägga upp en helvit bild för att beskriva hur intetsägande just den dagen hade varit. Jag var förbannad för att jag har svårt att hantera stress och hur min hjärna lätt blir överhettad. Jag var ledsen för att jag faller offer för mina brister. Att jag inte kan stanna i att ha ett förhållningssätt till dem.

Idag tänker jag lite annorlunda, och ska försöka att ikväll inte hamna i samma negativa spiral som jag gjorde igår. Det får gå som det går, jag gör mitt bästa. Jag tar ansvar för det. Vad kan jag mer påverka?

Att misslyckas ytterligare en gång med skolan är ett nederlag och är det sista jag vill. Mitt mål är att gå ut nästa sommar. Men de yttre omständigheterna gör att jag tvingas gå på knäna hela tiden. Jag går en kurs som jag inte är registrerad på och jag har flertalet tentor som ligger och väntar på att bli klara. Dubbelarbete. Först när jag är klar med detta dubbelarbete kommer jag kunna bli registrerad. Om nu inte, som det med största sannolikhet kommer bli, jag blir bedd att hoppa av just för att jag egentligen inte är behörig.

Det ligger en latent stress som väcks av allra minsta omröring och jag skäms för det. Stressen finns med i mitt liv ständigt och tror att den funnits med ända sedan barnsben. För min tankspriddhet uppstår vid stress när jag inte kan hantera en situation, när jag blir nervös och känner mig ensam, utsatt. Det kan vara bland vänner, familj och institutioner som skola och arbete. Det spelar ingen roll vart. Jag känner mig otillräcklig även om jag vet att jag duger. Och det är stressande i sig att veta att man befinner sig mellan båda dessa ytterligheter. Så jag försöker anpassa mig för att bli omtyckt, för att helt enkelt kunna fungera med omvärlden. Men av det urvattnas jag. Blir transparent och osäker på vem jag är. Det avspeglar sig i mina medmänniskor, nära som ytliga. Min transparens bekräftas och jag sänder detta budskap till dem.

Bilden här intill tillhör dock inte min vardag som titeln antyder. Jag gör helt enkelt tvärtom. Det här är en sällandag som jag uppskattar så himla mycket. Just dagen bilden togs åkte vi till farmor för att hjälpa henne med sin dator och mail som inte fungerade korrekt. Hon må va gammal men är råtuff. Pappa, farmor och jag – tre generationer. Och vi har alla lite av det där svårmodet. Jag tycker det är fint på något sätt.

Annonser

Dag 9: Tema ”ljus”

13 februari, 2011


…and there was light
 

Originally uploaded by thunderthigh

Göteborg, december 2010. Inkapslad i vintern och förvirrad av mitt förhållande till omvärlden.

Göteborg, februari 2011.
Just nu står jag just där kortet är taget ifrån, i mörkret. Mitt emot en allé av ljus som äter upp skyn.
Just nu börjar jag känna att jag kommer få stå kvar här ett tag till för jag kommer inte klara av skolan. Det fattas för många poäng. Tentan som måste vara klar imorgon för att alls bedömas kommer ligga kvar på mitt bord imorgon och hånle. Varje lösning ställer sig och hånler de också, leker tafatt med mig och när jag ignorerar det kommer de tassande och knackar på min rygg för att undra om jag inte ska vara med. Men jag vill inte vara med. Inte just nu.
Fast in i den där allén, det ska jag bara, på nått jäkla sätt.

 

(edit: jag råkade visst ta fel dag. Men det kanske var meningen.)

(edit 2: Det hade jag visst inte. Jag missade helt gårdagens foto som skulle spegla min vardag. Konstigt nog var igår ljust så blank och händelselös att det faktiskt speglar hur det var. En vit bild kommer läggas upp för symbolikens skull.)

Falsifiering

12 februari, 2011

Jag blir helt galen på att jag inte kan koncentrera mig när jag ska… göra något överhuvudtaget. Den här gången är det tentaskrivandet som får lida något fruktansvärt medan jag försöker plåstra om och lägga förband på. Jag strukturerar genom att bryta ner frågeställningarna, planera mitt upplägg och skissa på min ton. Det här känns ju som att det kommer fungera, tänker jag så småningom hoppfullt.

Men när jag öppnar böckerna, söker i anteckningarna och sorterar powerpointpresentationerna, blir mig allt totalt obegripligt. Snart hittar jag inte vad som sas vart eller i vilken ordning jag skulle behandla frågorna. Det strukturerade smulas sönder till pulver. Dock ger jag inte upp och klappar mig själv på axeln, ”du kommer klara av det här!” säger jag lugnande. Så jag omorganiserar och förtydligar vad jag ska fokusera på. Meningar stryks under, nya smarta pappershögar bildas och hela tiden kommer jag på hur jag på effektivast sätt ska få ner det hela till något adekvat. Snart märker jag hur jag inte ens kan hålla en enda tanke i huvudet (javisst ja, jag är man och kommer från Mars och kan därför inte göra flera saker samtidigt) och det lilla jag fortfarande har grepp om flackar runt utan substans.

I tentadokumentet har jag fortfarande inte fyllt på med något. Jag har arbetat fast ändå inte, bara hittat på nya saker som fördrivit tiden. En gigantisk hög med information har samlats ihop och jag vet inte hur jag ska smälta ner det. Varför kan inte bildningen var lite lättare? Lite som att äta? ”Mmm, den här boken ser ut smaka riktigt gott… kanske lite blyerts på som pålägg?” Sedan finns det bara där att tillgå när helst man behöver det.

Vinögdt och gungande i limbo drämmer jag förbannad igen bokjäveln, reser på mig och lyssnar på ”You Suffer” fyrtio gånger. Jag ska ju klara av det här, jag är inte dum i huvvet! jag tycker det är intressant, det är relevant för mig. Jag vill göra det här för min egen skull. Varför fungerar det då inte? Hade jag haft andra förutsättningar, hade det gått bättre? Jag vetti tusan, dessutom är det irrelevant för min situation. Det enda jag kan göra nu är att pressa mig tills jag är klar, för det ska gå, säger jag på nytt.

(Jag har fått skriva om det här tre gånger för telefonjäveln och jag inte kommer överens. Irritation to annihilation.)


Dag 7: Tokigt

11 februari, 2011


Menskrig
Originally uploaded by thunderthigh

Jag blir allergisk mot dagens bildutmaning. ”Tokigt” är något tokroligt, nått sköj som man ska kunna säga ”men åååhhh, så dumt” till. Så jag lägger ut lite menskrigsinsändare som finns i en uppsjö av tappningar, där denna tar plats som en slags byfåneinsändare. Jag gillar den just för det. Jag får någon slags tycka-synd-om-känsla för denna, vad jag antar att det är, karl’n. Igår sprang jag på en annan menskrigsinsändare som gjorde att jag klättrade på väggarna av irritation.
Big Boy som skrivit den här förbaskade insändaren är urbunta dum men inte som i tokrolig utan bara plump och verkar ha någon slags tro om att planeten Tellus egentligen heter Harlequin och att män är från Mars och kvinnor från Venus. Formuleringen ”Krig och konflikter när de kvinnliga ledarna har sina ”röda dagar”” är ju bara för bra för att vara sant. Jag tar nog med den här till nästa rep och gör en låt av den.




Föräldrarna

Originally uploaded by thunderthigh

Max och Anna. Och så Ellen, imorgon en vecka gammal. 1+1 blir 3, som Wilmer X sjunger. Fick första titten på det lilla skrynkelknyttet idag. Ett litet nyfött öga kisar i min famn. Det här gör mig glad, likväl som alla andra vänners ungar såsom Eskil, Bianka och Lowe. übermäktisch!

Dag 5: Dagens

10 februari, 2011




Sticks n’ books

Originally uploaded by thunderthigh

Detta har dagen ägnats åt. Tenta på dagen och repa på kvällen.

Dag 4: En favoritbild

9 februari, 2011


backyard

Originally uploaded by thunderthigh

Jag återkommer till den här bilden lite då och då och därför får det bli dagens bild. Min bror Erik tog den för många år sedan. Jag har promotat honom innan då han är duktig på foto fotograf och borde både ta fler och ges chans att jobba med det.

Natten till idag (rent tekninskt igår eftersom jag nu sitter uppe mitt i natten. Igen) sov jag två timmar vilket idag har resulterat i total osynk med omvärlden. Kroppen har befunnit sig men hjärnverksamheten har varit lika med noll. Så sjukt ofokuserad och helt omöjligt att tänka en tanke klart. Töcken.
Jag spelade in Jens bas till kommande Diamonium demon under kvällen och slumrade nästan till tre, fyra gånger medan jag satt där och väntade på att han skulle sätta det, vilket gick fort ändå. Emelia hade ringt och för att bjuda på middag men när jag kom hem så small det till i pallet och jag somnade rätt upp och ner. Jag vaknade till nu och kunde inte somna om riktigt så jag får la göra ett nytt försök. Jag vet inte vad jag skriver, jag är ju alldeles för trött för det här.. gonatt .

%d bloggare gillar detta: