Home

Riktning

26 mars, 2011

Jag är så evinnerligt trött på denna mentala rundgång, dessa mina tankemönster. De är så djupt rotade i mig. Jag har skrivit samma dagboksinlägg i elva år. Att ständigt inse men inte inse. Jag är trött på att vara stört livrädd för allt och alla, trött på den dränerande stressen det bringar. Jag är trött på att vara ensam i det här och att inte ens kunna lita på sig själv.

Jag har vapen att slåss med, men varje framsteg är som att klampa in i ett kvicksandsfyllt spegelhus. Hur orkar någon med en när man själv nästan inte orkar med sig själv? Förr eller senare blir jag för mycket. Jag vill inte vara bitter. Jag vill inte ha den här inställningen. Jag har kvalitéer som jag ser när andra belyser det goda. De kan uppskatta det, men varför kan inte jag? Jag är instängd i det här.

Hur lyckades ni slippa undan er själva? Hur lyckades ni släppa självkritiken, hitta självkänsla och tro på era jag?

Fan va jag vill ur det här ekorrehjulet jag sprungit i nästan hela livet. Jag vill släppas ut och hitta nya stigar.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: