Home

Falsifiering

12 februari, 2011

Jag blir helt galen på att jag inte kan koncentrera mig när jag ska… göra något överhuvudtaget. Den här gången är det tentaskrivandet som får lida något fruktansvärt medan jag försöker plåstra om och lägga förband på. Jag strukturerar genom att bryta ner frågeställningarna, planera mitt upplägg och skissa på min ton. Det här känns ju som att det kommer fungera, tänker jag så småningom hoppfullt.

Men när jag öppnar böckerna, söker i anteckningarna och sorterar powerpointpresentationerna, blir mig allt totalt obegripligt. Snart hittar jag inte vad som sas vart eller i vilken ordning jag skulle behandla frågorna. Det strukturerade smulas sönder till pulver. Dock ger jag inte upp och klappar mig själv på axeln, ”du kommer klara av det här!” säger jag lugnande. Så jag omorganiserar och förtydligar vad jag ska fokusera på. Meningar stryks under, nya smarta pappershögar bildas och hela tiden kommer jag på hur jag på effektivast sätt ska få ner det hela till något adekvat. Snart märker jag hur jag inte ens kan hålla en enda tanke i huvudet (javisst ja, jag är man och kommer från Mars och kan därför inte göra flera saker samtidigt) och det lilla jag fortfarande har grepp om flackar runt utan substans.

I tentadokumentet har jag fortfarande inte fyllt på med något. Jag har arbetat fast ändå inte, bara hittat på nya saker som fördrivit tiden. En gigantisk hög med information har samlats ihop och jag vet inte hur jag ska smälta ner det. Varför kan inte bildningen var lite lättare? Lite som att äta? ”Mmm, den här boken ser ut smaka riktigt gott… kanske lite blyerts på som pålägg?” Sedan finns det bara där att tillgå när helst man behöver det.

Vinögdt och gungande i limbo drämmer jag förbannad igen bokjäveln, reser på mig och lyssnar på ”You Suffer” fyrtio gånger. Jag ska ju klara av det här, jag är inte dum i huvvet! jag tycker det är intressant, det är relevant för mig. Jag vill göra det här för min egen skull. Varför fungerar det då inte? Hade jag haft andra förutsättningar, hade det gått bättre? Jag vetti tusan, dessutom är det irrelevant för min situation. Det enda jag kan göra nu är att pressa mig tills jag är klar, för det ska gå, säger jag på nytt.

(Jag har fått skriva om det här tre gånger för telefonjäveln och jag inte kommer överens. Irritation to annihilation.)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: