Home

Imorgon börjar skolan

31 augusti, 2010

Ja, imorgon börjar jag universitet igen efter ett och ett halvt års frånvaro. Jag är nervös som fan och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Inte för att börja i sig, utanför att jag är rädd för att inte ta mig igenom det hela. Dessutom är jag inte klar med de restuppgifter som satte mig i den här situationen från första början och att ha det hängande över sig stoppar inte det dåliga självförtroendet nånstans. Jag blir paralyserad och kan inte röra mig. Flykten förvärrar situationen än värre. Stirrar framför mig i dagar. Jag vill vara stark, handlingskraftig och bara göra.
Det fattas 15 hp för att jag ska få CSN. För att få ihop det måste jag bli klar med två tentor som är gjorda till hälften. Dessutom finns en ogjord tenta som måste bli klar till nästa termin för att jag ska få fortsätta. Jag har ingen plan över hur jag ska ro det här i land.

Jag besökte psykiatern. Hon undrade hur det gick med Voxra och jag svarar att jag vet inte. Varken till eller från. Några månader till kan du försöka tycker hon och jag går med på det halvt likgiltig. Jag vill bara få göra utredningen och försöka förstå varför jag är som jag är. Psykiatern tyckte det fanns vissa saker som pekade på att jag inte har ADD då jag tagit mig igenom skolväsendet ända upp till gymnasiet och vidare, samt att inga åtgärder tagits å mina vägnar. Jag blir provocerad för jag har hängt i en skör tråd som varit på ständig nåder. Jag lämnar ständigt in alldeles försent och fått höra så många gånger att jag kan så mycket mer. Det gör mig inget om det nu skulle visa sig att jag inte har diagnosen men kommer inte acceptera att bara bli utslängd ytterligare en gång för att det ”verkar” som att jag klarar mig själv och att de inte kan hitta vad som är fel. För nått måste det för fan var. Femton år av depressioner är inte en inbillad förkylning.

Hur som helst har jag ändå försökt hitta vägar. Eller en väg kanske fann mig. En god väns mamma brydde sig om att läsa mina statusrader och föreslog utefter egen erfarenhet att börja meditera. Detta skrev jag om i förra inlägget som ballade ur. Har börjat så smått och har omvärderat mina tankar kring det hela. Försökte nämligen för flera år sedan men blev skitstressad och tyckte med en gång att jag inte presterade bra nog, ständigt tänkande tanken på att jag nyss tänkte en tanke och det skulle jag ju inte tänka på. Så jag gav upp så fort tålamodet tröt. Denna gång fattar jag hur jag ska angripa meditationen. Jag känner inte av några direkta resultat, de kommer så småningom med rutinerna och det är dem jag kämpar mest med. För kan jag lära mig det, kan jag kanske lära mig det kring skolan också, och i förlängningen självaste livet i stort.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: