Home

Det där med att meditera

19 augusti, 2010

Så jag sätter mig tillrätta och tänker på hur jag andas… Nej, jag ändrar mig och ska tänka på ett enda ord. Fokus nu, fokus… Nähä. En vän ringer. Men den här gången avvisar jag samtalet och stänger av ljudet. Och vibrationen.

Jag har så smått halkat in på banan som missbruksmediterare. Sålt min själ till New age industrin. Blottat mina chakran inför världsalltet. Låtit kosmos bosätta sig i kroppen min.
Nja, eller kanske inte. Jag kanske bara ville få lugn och ro i skallen. Sitta där i tjugo minuter och bara låta tankarna gå, avsätta lite tid till att rensa hjärnan från det stressade samhälle vi måste leva i eller åtminstone förhålla oss till. De flesta pallar trycket men jag börjar inse att jag inte gör det. Jag vill inte ställa upp på att svälja skit jag inte bett om att få nertryckt i halsen. Det gör man ju varje dag utan att ens reflektera över det.
Jag isolerar mig istället, blir en oattraktiv världsmedborgare som hade potential och lysande karriär väntandes på sig, om jag bara la manken till. Nej, jag slutar bry mig om mig själv och andra, låter timmarna skära sina visare genom kroppen, förfaller bit för bit tills inget av boningen återstår. De höga ropen blir svalda och tystade, det man tidigare vågade förvandlas istället till feghet.

Men är det samhällets fel? Är det inte snarare du Kalle som inte drar ditt strå till stacken, som inte gör något åt din situation, som kanske är liiite för lat för att överhuvud taget få ingå i kategorien medborgare? Det är ju enkelt, du får din frihet genom ansvar.
Men jag undrar vilket ansvar vi egentligen talar om. Ansvar för vad? Ansvar för vem? För jag tänker inte ta ansvar för ett samhälle som jag inte vill leva i, ett ansvar som sägs bygga på frihet. Men vilken frihet? Den du kan köpa och sälja på börsen, tjäna en hacka på? No sir, not me. Jag vill dela ansvaret med människorna, dela på friheten, klättra ner från stegen och bryta den itu.

Det låter så jävla utopiskt och fjantigt. För vem vill väl lämna ifrån sig det som anses tillhöra denne? Och jag som isolerar mig, va är det liksom å sitta å tjura på kammaren? Jag är väl lika god kålsupare som alla andra?
Ja, jag är väl det, men försöker ta mig ur det. För det här inlägget skulle ju handla om meditation, lugn och självkännedom.
Men de båda ämnena kanske inte ligger så långt ifrån varandra. Ta tjugo minuter och tänk på saken så syns vi i kosmos med smattrande kastanjetchackran.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: