Home

Sommaren

30 juni, 2009

Det är den 30 juni och jag ska egentligen sitta på en buss till läkaren för fortsatt sjukskrivning. Men jag ligger på hallgolvet med datorn i knät istället. Vädret är vackert och fåglarna ropar över gården. Verkligheten hinner ifatt mig och jag vill blunda men till slut går verkligheten igenom ögonlocken. En skuggteater som flimrar likt stumfilm. Jag biter samman och vet inte vad jag ska säga. Varför jag inte kan jobba? Jag kan inte jobba för att jag kollapsar av stress. Jag kan inte jobba för jag somnar överallt. Jag kan inte jobba för att jag inte kommer jobba. Jag ska utredas. Jag ska fortsätta plugga. Jag behöver min tid att inte känna stress, att återställa mina dagar till mina. Men sjukskrivna ska vara hemma och vila. Sjukskrivna ska inte må bra. Gränsen är godtycklig och dess linje darrar i sommarhettan. Jag ställer mig upp. Det har jag som en övning. Sedan sätter jag mig ner. Jag tänker att nu ställer jag mig upp. Så ställer jag mig upp. Att göra som tanken vill, inte vad orkeslösheten säger till mig.

Jag reser mig upp, tar på mig skorna och åker villrådig mot morgondagens ovisshet.


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: