Home

Melodramatik

1 april, 2009

Jag sparar massa meningar i mitt huvud som jag funderar på, saker som jag vill skriva om. När jag sedan sätter mig ner är allt borta. Ja och du känner igen dig ja. Det fattar väl jag med. Avbryt mig inte nu.
Och när jag är full, ja vad spelar något för roll då – herregud vad man kan ösa ur sig privata saker och sedan skylla på att sitt medvetande härjade i en geggig röra av hjärna, Stora stark och Fernets. Oavsett vilket tillstånd jag nu må vara i så lutar jag alltid inläggen om mitt liv mot melodramatik och teatralisk text. Och det är ett sätt jag kan gilla att skriva, men det är inte särskilt effektivt och sätter ofta käppar i hjulet för mig att komma till punkt med vad jag vill ha sagt. Så, nu ska jag testa med mer – men mindre inlägg. Less is more liksom. En tanke, ett inlägg. Fast det kan ju också bli jävligt plåttrigt. Ähh, va fan. Det här leder inte nån mer stans.

Kvällspromenad

Kvällspromenad

Jag är kär och jag blöder för jag hittar inget jefla förband.

One Response to “Melodramatik”

  1. Emelie Says:

    ”Ja och du känner igen dig ja. Det fattar väl jag med. Avbryt mig inte nu.” – hahaha… klockrent!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: