Home

Inkazoo är inget roligt instrument

30 december, 2008

Jag sitter med Inkassokrav upp till öronen. För en månad sen ordnade jag upp allt med betalningar till höger och vänster. Trodde jag. Några dagar senare var hela hallgolvet fullt med inkassokrav igen, för samma skulder, men nu med ännu högre summor. Det sänker mig till botten direkt. Jag lägger mig i sängen och stirrar hål i tiden, bränner fast varje sekund i hjärnvindlingarna och låtsas att jag är någon som inte har några problem. Jag går och handlar för de sista pengarna – lite kaffe, någon limpa och så pasta. Jag går till skolan, pratar med öppet hjärta, på hemvägen nynnar jag på en ny låt vi lärt oss i ensamblen. Ringer vänner och pratar om livet. Öppnar dörren till lägenheten, hoppar över hallmattan, förbi räkningarna, de finns inte, vidare in i rummet utan att ha dragit av sig de leriga kängorna. Ute i köket står saker från veckan och skrattar åt mig. Men jag lyssnar inte, jag är ju en person utan några problem.

Hur fan tar man sig ur en sån här härva? Jag har redan lånat pengar av min familj som mer än gärna hjälper till. För första gången i deras liv börjar deras ekonomi ordna upp sig, och så kommer jag som en egen liten finanskris på deras hals. Men jag vet inga andra att vända mig till, som inte ger mig skuld för mina handlingar. De vet att jag kommer ordna upp det här, hur jävligt det än ser ut att vara.

Varför har jag hamnat i den här situationen då? Jag måste ju köpt prylar som jag inte haft råd med, tagit bank- eller smslån, renoverat lägenheten med pengar jag inte har, köpt kläder och skivor och andra onödiga prylar som konsumtionssamhället prackar på oss. Faktum är att jag varit dålig på att betala räkningarna i tid. Det är det enda. Och när en påminnelse kommer dyker strutshuvudet upp. Ju längre man går in i förnekelsen desto mer tror man på lögnen att man är nån som lever problemfritt. Jag tillhör inte skaran i Lyxfällan som överbelånat sig men kanske snäppet under, med många kvällar på krogen då man vet att det är kontraproduktivt att dra i sig öl efter öl när man inga pengar har, men den korta glömskan under en kväll är bara en förlängning av strutshuvudets ego. Jag vill ta mig i kragen och jag vet hur, men det krävs motivation, disciplin och mål – tre saker jag är otroligt dålig på att skapa. Och jag kommer säkert skriva ett till, liknande inlägg om några månader, klagandes över min ekonomin. Men så finns det ju alltid en annan chans…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: