Home

Morfars tårar

29 december, 2008

Har avdistanserat mig ett bra tag nu från omvärlden – Göteborg, bloggar, Facebook, skitliv, räkningar och istället ägnat mig åt familj, släkt, musicerande, dans och en jävla massa öl. Växjö är en bra stad att återfinna lugnet, en liten oas som räddar en från hjärnvättarna.

*

Mamma vill ha vår uppmärksamhet, håller ett kuvert i ena handen och ett papper i andra. Hennes ögon är glansiga, rösten sprucken. “…Vi ska bli fler…” är det enda jag hör i allt gurgel, sen måste hon lämna över det för hon kan inte läsa mer. Ingen förstår någonting – vaddå fler och de där tårögonen?

Och även efter att jag kramat om och grattat min syster och hennes sambo så förstår jag inte. Jag har hört orden – “Jonna är med barn”, men det går inte in. Jag blir liksom tyst, lomhörd, lamslagen, varm och kall, försöker insupa tillfället. Min yngsta syster står i soffan och stortjuter av glädje. Hur vi reagerar på så olika vis på samma sak. Erik brodern tumlar upp magsjuk och dan och säger va va va i fem minuter innan det går fram. Och mamma blir på en sekund en mormor och pappa en morfar. Och så är den där cirkeln sluten som Disney talar om. Morfar står längst bak med cancern och tårarna.

2 Responses to “Morfars tårar”

  1. Lotus Says:

    Bebisar är bra när det finns cancer. De är liksom lite glädjespridare och värme. Och du blir en morbror. Grattis. Jag kan alla trix.

  2. Kalle Ederfors Says:

    Va bra, då ber jag om tips när det tryter!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: