Home

Vad man kan fundera på när sömnen inte infinner sig

18 november, 2008

Jag borde sätta upp några mål, ryggdunka min stolthet och skita i vad folk tycker. Jag har hamnat i ett tvivel igen, där människors val alltid är att avundas och blir helt blind inför sina erfarenheter och egenskaper. Mams säger alltid att man inte ska jämföra sig med de som är bättre utan med de som är på samma nivå. Hur vet man det? Jag har aldrig frågat henne om det bara gäller skolan (då detta hennes talesätt kommer upp) eller om det innefattar ens hela liv. Är det värt att följa? Vilken tradition följer denna? Kyrklig, socialdemokratisk eller småortsfilosoferande? Jag tolkar det som att man ska vara glad för det man har, där man är, försöka att inte se gräset på andra sidan för mer frodigt än det som man själv står på. Tar man det i sin takt kommer man dit också, eller tappar man intresset för den vägen och hittar en annan som betyder lika mycket, eller mer.

​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​img-98637.jpg

Mams, hon ringer mig ibland och undrar hur det är. Förmodligen lyssnar jag bara till hälften eftersom jag sitter och söker efter små roliga men helt meningslösa program till macen. – “Sitter du framför datorn nu igen”, undrar hon med mitt svar redan klart i huvudet. – “Mmm”, svarar jag och gör ett försök att ta bort ögonen från skärmen. Sen kanske hon undrar hur det går i skolan. – “Bra”, svarar jag med blicken fortfarande fäst vid datorn.

Har vi en dålig kommunikation? Vågar vi inte vara ärliga? Jo, absolut. När vi ses berätta vi om våra problem och hur allt känns. Vi ger varandra råd om stora och små saker.

Men i telefonen, då skäms jag. För att jag inte vill att mina problem ska bli hennes grubbleri. Jag vet hur hon ligger om nätterna vaken och inte kan sova för att Malin systern är ute med sina kompisar. Och så har det varit sedan jag var tonåring. Och med Jonna systern. Och Erik brodern. Mams lilla harhjärta som jag förstår precis men inte vill höja slagen i.

Vad är det för problem jag har då? Alla har ju problem, eller hur? Alla bär på tvivel och ifrågasättande varför man inte gör något åt situationen man känner sådant agg mot, som man vill se förändras till något positivt. Det är Skam. Jag bär på så mycket skam. Och allt är en fabrikation boende i mitt huvud, som inte finns men som förkroppsligar sig i mig och blir en verklighet omvärlden möter med antingen förståelse eller irritation. Det händer i oss alla någon gång. Och de flesta kan hantera det. Men inte jag, inte än, inte fullt ut, inte tryggt. Intellektuellt vet jag att jag är skitbra och grym på alla sätt och vis, men emotionellt kan jag inte ta in det. Jag kan förstå att människor tycker om mig och jag kan känna det, men när jag ser mig själv i spegeln om kvällarna och ska säga till mig själv att jag tycker om mig – blicken slår ner.

Skammen över att inte ha pengar nog att försörja sig, skammen att inte ta tag i att skaffa fram dem, skammen över att låna pengar av andra, skammen över att inte lämna in skolarbeten i tid och därmed inte få något studiebidrag, skammen att komma försent precis överallt, skammen över att inte våga säga vad man tycker, skammen över att inte känna sig trygg i vissa gruppers sällskap även om man vet att de är trygga personer, skammen över att sova bort hela dagar, skammen att säga en sak men göra en annan, skammen att inte känna sig trygg i sin sexualitet, skammen över sin oskylda kropp, skammen över att välja oansvaret, skammen över att inte följa sina drömmar.

Det föder bitterhet och man agerar därefter. En dålig anledning att gömma sig för andra blir till slut en bra anledning. Känslorna flackar fram och tillbaka, bipolariteten gäckar all slags synapser. Kroppen slutar vilja och lägger sig ner på sängen, stänger av kommunikationen mellan kropp och sinne. Jag vet vad jag måste göra, men låter det vara, jag tar skiten, den ankommande stormen.

Som Mams. Jag uppfattar henne som en varmhjärtad människa och lätt att ha och göra med. Men jag känner också ett sting av sorg när jag ser att hon inte gör de sakerna hon vill göra. Att låta sina drömmar komma i andra hand. Varför låter vi drömmarna allt som oftast komma i andra hand, se det som onåbart och några få andra förunnat?

situationist7.jpg

“Förbjudet att förbjuda“

Hade inte mams och jag mått lite bättre om vi faktiskt inte såg det som onåbart, implementerade det i våra planer och såg att vi faktiskt tog oss framåt, kunde känna vinden i håret? Planen att följa planen.

Det här gäller inte bara oss två, utan hela vår familj. Det gäller inte bara min familj utan hela staden jag växte upp i. Inte bara i den stade utan ut över hela jävla världen. Men vi får inte glömma hur mycket som faktiskt begränsar oss. Inskränkthet i form av sexism, homofobi, rasism och liknande dagordningar både på bred och smal front, samhällelig som personlig – ser till att vi behåller våra positioner, låter oss hålla äventyren inombords, rädda för att inte accepteras för sina erfarenheter och egenskaper. Det klassamhälle vi lever i världen över förblir också det som sliter oss itu. Makten hos några få, koncentrerad till geografiska ytor med Adam Smiths osynliga hand som gud, gör det omöjligt för den lilla människan att välja sig själv och sin omvärld före slaveri.

(Jag kan aldrig hålla mig till en sak. Jag hamnar alltid någonstans kring världen och att vi alla är samma och har liknande problem. Hur gör man för att avgränsa och hålla sig till saken?)

One Response to “Vad man kan fundera på när sömnen inte infinner sig”

  1. Erika Says:

    Jag önskar att jag hade ett enkelt svar, men det har jag naturligtvis inte. Jag har alltid haft skitdåligt självförtroende, även om det blivit bättre med åren. Jag är nog sämst i världen på att våga. Fan vad jag önskade att jag vågade mer!

    Så jag har inget konkret tips att komma med. Men jag tror fortfarande att du skulle må bättre av att macen sov över här ibland…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: