Öppna fönster

Jag repade med Think-box. Fiskarn var inte med tyvärr. Vi spelade lite och drack vin lite. Pratade lite hit och pratade lite dit. Författarn hängde upp våra nya budord, sju stycken blev det. Bland annat: Kom i tid. Snacka inte, vi är här för att repa. Minns låtarna. Tappa inte humöret. Kan tyckas låta hårt. Men jag tror att det är bra för oss. Vi bär på brister som vi på något vis måste föhålla oss till, och detta är vårat sätt.

Även om Rayban bestämt sig för att åka hem istället för att vänta efter jobbet på att jag skulle sluta repa, ändrade han sig och hängde med på en pizza vid Humanisten. I mäktig sol och dumma frågor sög vi i oss allt. Tiger Lou? 4. Kristofer Åström? 5.  Iron Maiden? 5. Integrity? 5. Håkan Hellsträm? 3. Hello Saferide? 4… Låter en ensam hand som klappar? Kan ögonen se sig själva? Vilket kom först, hönan eller ägget?

Vi säger adjö och jag går hem mellan spårvagnarna. Ipred fortfarande bultande i löpsedlarna och masskontrollerna tryckande mot tinningarna. Av mindre blir man bitter. Resten av kvällen blir ensligt ensam och jag tänker och tänker om henne och omvärlden.

Tänklådan lite närmre kanten.

Repade med Think-box. Det tar sig minsann. Vi kommer bjuda på en fin kväll den tredje mars. Även om vi bara får spela i typ tio minuter. Och att vi inte får ta in några utomstående backstage. Fan, jag som redan bjudit in femti ho’s n bitche’s för att elda min manlighet till klimax, så att jag kan ge allt på scen och av det alstra femti nya bruttor plus att en skitsliskig skivbolagsdirektör signar oss på plats och garanterar tjugefem spelningar kommande månad. Eller så ljuger jag bara. Egentligen vill jag bara ha en öl i näven, få spela med människor jag tycker om och förhoppningsvis bli omtyckt en aning.

Ett steg närmre döden. I år åtminstone. Jag håller utkik efter knappnålshålet och att kunna andas med huvudet. Tjugoåtta, ett nummer bland andra. Det fungerar som allt annat. Man måste gilla läget, som Tomas Ledin säger.På lördag har jag och Niko slagit på stort, en fest för det glittrande halsband av många vänner som vi stolt bär. Två band spelar dessutom – Dörrterror härifrån Göteborg med människor från andra delar av landet. Smaka på kängnäven med andra ord. Min idol är Jimmy, ta reda på vem din är. Lur kommer från Malmö och dessa två är typ de finaste herrarna jag känner. Deras musik har mer eller mindre skapat hysteri i Polen och är inte långt ifrån att komponera en ny nationalsång för dito land. De sticker telekablar i varandra och loopar det. Dessutom lär de ut självmordsprocessen för ungdomen här i Västra Götaland. Gött säger jag, vad säger du?

Julfesten

Jag ligger på ett golv.

Nerslagen av de människor som kom och deltog. jag låter som en hippie. men det var fint. om jag var en inbiten smålänning hade jag sagt fy fan vilken gillefest.

Jag kan inte säga så mycket. Det här har varit en helt underbar fest för mig. Jag lätt i och för sig Johan ta lite väl mycket ansvar för jag försov mig en timme men när jag väl var här fungerade det för mig bra bra bra. Satt i inträdet. Helt plötsligt kom alla människor. Alla människor kom och jag blev så glad att jag sprang o möte My o hennes Kungälvspirater som bor granne med mig så att jag kunde hämta mina skivor som jag inte spelat en enda av. De är backup. Och jag älskar mina vänner. Alla som kom. Det kom så många. Och att åka där uppe på det vita skummet unnar jag mig. Creme de la creme, tjing tjong. Och det finaste ikväll var ju Small boob band. De rockade röven av oss allihop.