Idag förbjuds att spela gatumusik i Göteborg alla dagar mellan 11:00 och 15:00. Affärer och andra idkare i innerstan längs avenyn och Nordstan tycker att det är för enformigt med samma låtar och instrument. Jag kan förstå men tycker inte att det skulle vara något att härja över. Är det inte lika irriterande att se likadana affärer var tredje kvarter, med turister som gapar och skriker. Konsumtionen göds. Det är en rasistisk lag som vill ha bort personer som inte har eller kan få något jobb. Det är politikerna själva som sett till att det blivit så i Göteborg för att de med lagen sett till att tiggeri på gatorna är förbjudna. Istället tar de hem- och arbetslösa till instrumenten för att ha lov att vistas här. Har inte kollat upp så mycket i medierna om vad som sagts mer men det är ändå nog för att säga att kulturella uttryck på allmän plats är olagliga. Jag spyr.
Jag och Tommy åkte ner som många andra och musicerade. Kungsportsplatsen var fylld med männsikor med djembe, percussion, gitarr, dragspel och massa andra instrument.
Hela stan andades musik. Vi kom ner ganska sent ut vid två och bestämde oss för att spela för oss själva, för att sprida ut musiken på så många ställen som möjligt. Klungor med männsikor ställde sig och lyssnade på de olika konstellationerna och applåderade högt och härligt när låtarna var slut. Kolla upp bloggen
Gatumusik är inget brott för bilder och filmer tagna under dagen.
Är på väg till rep med Insidious Process nu. Vi hade vår första spelning på Egalia för två veckor sen och det gick hur bra som helst. Många var pepp och vill se oss snart igen. Nu ska vi bara köra igenom de tre sista låtarna vi inte hade på spelningen så Frida kan köra in sina texter. Vi behöver lägga sången på det vi spelade in i vintras så vi kan skicka runt det till folk och fixa gig. Project Hopeless Oskar ville ha ner oss till Malmö dirket, gärna som husband. Dessutom ville de turnerande banden Beton och Mörkerhimmel sätta upp en spelning i Prag. Så vi har i alla fall en rutt att bygga på.
Livet är som vanligt för mig upp och ner. Ett steg framåt, två steg bak. Framåt för att Jacke var här i en vecka och förgyllde mina dagar med att bara hänga och ta det lugnt. Göta älvbron, Delsjön, musik, musik, musik och kalla öl. Bakåt för att jag har försökt få ihop resten av livet utan att lyckas. Rätt dygnsrytm. Rätt mat. Rätt tider med medicin. Men det blir som det blir. Och då blir det därefter. Trötthet, slut på ork, perspektivblindhet och målsättningar grumliga. Jag saknar faktiskt psykologen som var tvungen att gå på barnledighet. Jag hade gott mod när varje besök var slut. Och visst tog det ett tag men jag kände att tanke gick före känsla vilket är ett av mina stora problem. Men nu är jag tillbaka i helvetet. Tar tusen år på mig att skicka in papper till soc och missar läkartider. De blir förbannade på mig och tror att jag jävlas men det gör jag inte. Jag anstränger mig och blir det fel kommer självhatet. Och det exploderar i tystnad där ingen ser och sprider sig runt andningsorganen. Igår missade jag till exempel läkartiden. När fyrtio minuter gått och jag bara kommit till Brunnsparken bestämde jag mig för att hoppa av. Under en timme snurrade jag runt utan mål eller mening i tursitögonen. Jag skämdes så jävulskt för att jag har EN sak att göra på dagen och så missade jag det. Men senare repade vi med Think-box och jag kände att orken kom tillbaka, att jag orkade se med hela ögonen igen. Hjärtat slog inte osammanhängande. Värmen var tryckande men det gjorde att allt ännu mer kändes som en klubbspelning i Bordeaux. Det är mycket musik nu och jag behöver det. Jag ser mer klart då.
