Sydeuropeisk trumpetbössa på ”svenskt” vis

Är på väg hem från Den Flygande Bokrullen som nyss röjde på Pusterviks barscen. Väldigt lite folk med tanke på bandets makalösa kroppsvisitering av danssteg. De hittar dem alltid. Såväl en zombie hade slängt sina lurviga för att komma till deras ompaompahelvete, (och jag menar det positivt för jag är hårdrockarn in i själen.)
Baktaktssugrör och golvmoppar av feta fjärdedelar slår upp marken så att man ser in i den glödheta glöden.

Jag kommer sova gott inatt. Inte den bästa kvällen för Den Flygande Bokrullen kanske, men fick solen under dagen mina ögon att kisa och ge muskelvärk, fortsatte det i samma anda av att le från öra till öra för detta bands skull tillsammans i goda vänners lag.

Hur var det nu – tårtbiten eller hela tårtan?

David Sandström Överdrive står på Pusterviks scen ikväll. Jag som trodde det var imorgon. Typiskt min otur, säger åsnan i mig. Det dyker upp någon slags tveksamhet om huruvida en filmkväll kanske skulle vara hur bra som helst eller att se en man i sina bästa år. Henrik tycker att David, han är något för de lite äldre pojkarna. Jag ska stanna hemma och spara pengarna och gå i skolan. Göra rätt för sig. Var hemma på filmkvällen du, säger han. Samtidigt vill jag att det ska vara evig fredag. Jag vill spela på Pusterviksbarens bardisk iklädd Moulin Rouge klänning med ölen plaskande i mina åhörares ansikten. De ska riva ner alla hönsnät och dansa på scenen. The watching will be the watched. Beslutsångesten är total. Jag går på spelningen med stor eftertänksamhet.

​

.alltid är det något man måste välja före det andra.