Registrering – lycka

Med en väldigt pedantisk och nästan pennalistisk ton försöker jag nu på kvällskvisten ge mig ett mer värdigt liv. Det här är säkert den tionde gången i mitt liv som jag på allvar försöker rätta till en depression. Jag har egentligen aldrig lyckats utan använt dekadansen som flykt, vilken samtidigt har något av en underbar karaktär. Så min fråga lyder: Kan man vara ansvarig och dekadent samtidigt?

Nu ska jag sätta upp mål som gör att vardagen blir mer organiserad utifrån ett papper jag fått av min terapeut – “Registrering – lycka”.

1. Ovanstående lapp ska sättas upp i alla rum i lägenheten och ska läsas varje dag.
2. Sova mellan 23 – 07. Senast släkt lampa kl 00.00. Har jag inte hunnit klart med en aktivitet, får jag vänta med det till nästa dag, alltså planera om det.
3. Äta frukost, lunch, middag/kvällsmat
4. Träna minst två gånger i veckan, minst en timme varje gång
5. Repa minst två gånger i veckan
6. Öva musik – trummor, gitarr, piano – minst tre dagar, minst en timme varje gång
7. Kontakta minst en människa varje dag, antingen av nödvändighet eller för att bara pratas vid.
8. Rucka inte på en tid som är bestämd. Sätt ett larm och har du inte hunnit med en sak, får det vänta till senare.
9. Att hålla löften jag lovat mig och andra. Att följa målen ovan och resterande mål.
10. Överskrid inte mina utgifter. Betala i tid.
11. Datorn får nyttjas en och en halv timme för internet/nöje, och två timmar till skola.

Dessa mål ska uppnås men har ingen bestraffning på något vis. Klarar jag det inte ska jag inte se det som ett misslyckande utan gå vidare, ta nästa uppgift som om inget hänt och låta bli att älta. Det viktiga är att tänka om sig själv på det vis den första punkten i det refererade pappret beskriver.

God morgon

Klockan är åtta. Vid halv fyra inatt sket jag i att klä av mig kläderna, bädda sängen, borsta tänderna, släcka lamporna och kissa. Vänta… måste fan pissa…

Så, jag har bestämt mig för att slänga mig ut i bloggvärlden, helt ovetandes vart jag är på väg. Men det fick bli så, jag har tänkt påbörja det här i över ett år men inte kunnat bestämma vad jag ska nischa mig med, vilket jag förstått är en av tusen nycklar till framgång. Jag har redan insett att jag i väntan på något bättre mest kommer behandla min riktigt skeva tillvaro av humörsvängningar, ambivalens, stressrelaterade komasessioner och bitterhet av alla dess slag. Det är här jag står och stampar, det är här ifrån jag ska gå vidare och ni ska fan hänga med. Jag är väl medveten om att jag kommer skriva en blogg som jag själv inte skulle vilja läsa, era ögon kommer blöda av rent och skärt ointresse. Tills jag funnit min nisch…

Eller så är det det här. Och då får det vara så.